the end
jag tror att det e dags nu...
snart ett år har gått av sagornas tid och otid.
dags å sluta hänga sig kvar, likt ett barn som inte vill inse att ingen tomte finns...
trodde sj att jag skulle tappa tron totalt när denna dagen kom,
med nu sitter jag här å förundras över mitt beslut.
fortfarande rädd, men jag ska våga ta sats nu.
at ease med att jag satt min egen deadline,
inte för din skull, inte för deras, utan för min.
det e min deadline, mitt beslut, å mitt hjärta.
aa det e mitt, det e inte ditt längre...
det du tog kommer ruttna bort å förtvina till inget alls,
men det lilla som finns kvar i mig kommer kanske kunna växa sig riktigt starkt igen!
jag kände iaf att det bultade häromdan,
för första gången sen jag såg din ryggtavla...
å det va då jag visste.
men jag måste göra en sak först,
en enda gång ska det sägas högt,
så man kan höra ekot försvinna i luften.
å med ekot försvinner orden.
orden som borde ha påbörjat sagan men som nu ist kommer avsluta den.
för nu e det sannerligen dags,
-dags för mig att flyga vidare!
