RapportFrånRännstenen

-först blir jag bara arg!
jag sa till Dig, gång på gång, -Du får inte..!
men lik förbannat va det precis det Du gjorde!
vem e Du å ta Dig rätten att gå rakt emot min vilja, mitt vädjande!? :O
å bara dra mig djupare å djupare ner i leran.
Du va som kvicksand, jag skönk direkt,
men slutade fortfarande inte å röra mig,
för Du sa aldrig att man ska va stilla!
å nu sitter jag fastgjuten här, å försöker förbrilt finna ett sätt å ta mig upp,
men jag e för panikslagen för å ens kunna tänka mig hur.. eller när.. eller om...
eller varför......

plötsligt så känns det inte så självklart att ens försöka, överlevnadsinstinkterna kickar inte in...
mattheten tar in, tårarna börjar rinna. jag orkar nog inte, min inre kamp börjar tvina bort, krigaren i mig börjar övergå i apati, likgiltihet...

jag kan inte ens va arg på Dig nu, trots allt så gav Du ju mig iaf ärligheten till slut. å det va ju det jag bad om, så egentligen så dömmer jag Dig inte, e snarare tacksam å stolt. jag vet hur mkt det tog emot å att Du verkligen gav allt Du hade. nakna stod vi i natten i vår kvicksand, medans vår ärlighet bara blottade oss mer å mer...
och trots allt så vill jag tacka Dig för det, tack för att Du gav mig det som jag så innerligt behövde veta, det betyder allt för mig, å det bevisar för mig att det aldrig va Din mening att det va här vi skulle end up...
å att Du faktiskt, även om bara för en stund,
känt för mig så som jag känner för Dig...

"Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden 
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade 
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för 
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta 
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre 
Än att du gör allt emot mig snart

Du får ta den tid du behöver
För att förstå vad det är du vill
(Vad är det du vill?)
Du får be en bön att tiden 
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar 
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade 
Oss själva kan få gro

Och du får inte röra vid mitt hjärta 
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre 
Än att du gör allt emot mig snart"